Del 1, 2, 3, 4.
Medeltidens Serbien
Efter att ha nått Balkan på 800-talet kom de slaviska stammarna i kontakt med vinodling. Utvecklingen av medeltidens serbiska stat under Nemanjić-dynastin (från 1000- till 1300-talet) medförde även den ett ökat intresse för vinframställning. Intresset berodde till stor del på att hedniska slaviska stammar konverterade till kristendomen, där vinet spelar en viktig roll som symbol för Kristi blod. Utvecklingen av vinodling under denna period är till stor del kopplad till ett flertal kloster och deras egendomar, men även egendomar som ägdes av den styrande politiska klassen i Serbien. Klostren brukade odla sina druvor på egendomar som de kallade för ”metoh”. De metoh som tillhörde klostret i Visoki Dečani och Devič låg på byn Velika Hočas marker medan den metoh som tillhörde klostret i Pećka Patrijaršija låg på Orahovacs marker.
De vingårdar som ägdes av den politiskt styrande klassen i Serbien odlades av livegna, som blev lovade rätten att bruka vingårdarna och marken mot att de betalade en avgift till markägaren. En avgift som på jordbruks språk kallades ”čabrina” – alltså ett tionde av det producerade vinet. Man har funnit att i Studenicaklostret (1100-talet) gav Stefan Nemanja (1168-1196), ägaren av den styrande serbiska Nemanjić-dynastin, bort vinodlande grannbyar i gåva till Studenicaklostret. Vid slutet av sitt styre gav Stefan Nemanja bort även vingårdar i Velika Hoča, den kända vinmakarstaden, som en gåva till klostret Hilandar på berget Athos. Historien berättar också att Stefan Nemanja år 1189 välkomnade den tyska kejsaren Federico Barbarossa och hans korståg med vin och mjöd (”vino et medone”).
De serbiska härskarna la stor vikt vid vingårdarna och på så vis skapades grunden till dagens vinregioner.
I de stadgar som skrevs av Stefan Prvovenčani (1198-1228), även kallad ”Stefan den förstkrönte”, var det strikt förbjudet att späda vin med vatten. Senare under medeltiden, såg kung Milutin (1282-1321) till att vingårdarna i Kosovo-Metohija behöll sin kvalitet. Det finns dokument som visar att under kejsar Dušan den stores (1331-1355) tid transporterades vin på en 25 kilometer lång vinledning till vinkällare i Svrčin och Ribnik. Kejsar Dušan var också den som skapade de första lagarna som införde begrepp såsom ”skyddade geografiska områden” och ”vinkvalitet”. Lagen listade ett antal områden för vinframställning i Kosovo och Metohija, såsom Imperial Winery och Gornja och Noja Hoča. Despot Đurđe Branković (1427-1456) bidrog mycket till utvecklingen av vingårdarna i Smederovo-regionen, medan prins Lazar (1385-1389) fick beröm för att ha skapat en växande vinregion i Župa.
Vinhistoria
Originaltext Tomislav Ivanović
Översättning Lisa Johansson
Bild Pudelek (Marcin Szala), CC BY-SA 3.0