Josips karriär som vinmakare fick en ganska plötslig start. Trots att han kommer från en hercegovinsk familj som alltid haft vinkulturen och vinmakartraditionen i blodet, hade han andra stora drömmar, precis som vilken tonåring som helst i forna Jugoslavien – framtidsdrömmar som inte hade ett dugg att göra med det hårda arbetet på vingårdarna i gassande sol, blåst eller regn. Jordbruk lät inte alls lockande för den unge mannen, men hans fars plötsliga bortgång styrde honom i en annan riktning. Ansvaret han kände för sin familj och sin mor och behovet att säkra deras försörjning, förde honom till det som hela tiden hade funnits mitt framför ögonen på honom – hans fars vinutrustning och verktyg i källaren, familjens vingård och den kunskap han hade fått genom sin far. Hans nya livsresa startade där, på vingården, i det hercegovinska månskenet.
Även i dag ser Josip vintillverkningen som en familjerörelse. Hela familjen är engagerad i arbetet och Josips ögon glittrar när han talar om sina söner. Det är tack vare det starka stödet från familjen som han lyckats nå sina vinframgångar.
I Hercegovinas vingårdar dominerar de inhemska druvsorterna Žilavka och Blatina. Josip Brkić har aldrig tvekat inför valet av druvsorter till sin vingård; de som vuxit där i århundraden är de som ger de bästa resultaten i den hercegovinska steniga jordmånen och solen. Som region är Hercegovina är inte förorenat, och klimatet är perfekt anpassat för vinodling. Förutsättningarna finns för ekologisk och biodynamisk vinproduktion, bara man visar respekt för naturen och dess lagar. Och efter att Josip hade haft kontakt med slovenska vintillverkare började han göra just detta; han lyssnade till naturen, frigjorde sig själv, och vågade fullt ut omfamna biodynamisk vinodling. Tack vare detta möte slutade han att se vin som en kommersiell produkt som ska säljas och ge vinst, och han fick i stället nya perspektiv. Samtidigt har Josip Brkić aldrig glömt varifrån han kommer. Han har aldrig lyssnat på råden han fått att köpa ekfat från Frankrike, Ungern eller USA. Han betonar att hans mål är att visa Žilavka and Blatina i sin renaste form, och det kan man bara göra om de lagras på lokal bosnisk ek. Därför sökte han och lyckades finna tunnbindare i Bugojno i Bosnien, och de förser honom nu regelbundet med bosniska ekfat.
”En vinodling är som en människa. Om du besprutar den med bekämpningsmedel under en tid, tar det också tid att bli av med resterna. Det är som att behandla en drogmissbrukare. Om du slutar bevattna, kommer vinrankorna bara att ta upp vatten från jorden och nederbörden. Om du bevattnar vinodlingen kommer vinrankorna att vänja sig vid det, och de försöker inte ens utveckla ett rotsystem. Jag har beslutat mig för att låta mina vinrankor själva skapa det som är nödvändigt för att de ska kunna producera kvalitetsvin. Stora vinproducenter arbetar inte på det sättet eftersom det helt enkelt är för riskfyllt, men jag vill att mitt vin ska vara autentiskt och unikt, oavsett produktionsmängd. En vingård har ett kosmiskt minne, och med tiden blir den van vid den som beskär och skördar den, och den vet exakt vilken mängd druvor den ska producera, och under vilka omständigheter”, säger Josip när han förklarar sin vinfilosofi.
Vinet Plava Greda blev som en revolution för förståelsen för Blatina, som tidigare oftast hade druckits som ett ungt, friskt och kraftfullt vin. Josip kunde nu för första gången presentera för vinälskare ett Blatinavin som fått möjlighet att lagras på ekfat i åtminstone ett år. Josip själv hade insett att Blatina behöver tid för att dess kvaliteter ska komma fram.
Josips naturfokus resulterade i det första biodynamiska vinet i Bosnien och Hercegovina, Mjesečar (mjesec betyder ’måne’). Det var just detta vin som MW Angela Muir hade i åtanke när hon pekade ut Bosnien och Hercegovina som det Balkanland som gjort de största framstegen på vinscenen under senare år. Det är ett vin som varken kräver toppmodern teknik eller elektricitet; det räcker med bara ett ekfat.
Som namnet antyder tillverkas vinet enligt biodynamiska principer som tar hänsyn till månens cykler. De skördade druvorna levereras till vineriet. Hela familjen deltar sedan i den manuella avstjälkningen och placerar därefter druvorna i tunnor av bosnisk ek, där jäsningsprocessen initieras av den naturliga jästen som finns i druvornas skal. Den biodynamiska kalendern styr när tiden för pigeage (skalmassan pressas ner i druvmusten) är inne, och det är samma princip som vi ser vid växlingarna mellan ebb och flod. Månens gravitation sätter vinet i rörelse under den tilltagande fasen, och under den avtagande fasen gör gravitationskraften att skalen faller till botten. Därefter öppnar Josip tunnan och rör om innehållet. Detta följs av lagring och buteljering, utan filtrering och med en gummislang som enda verktyg. Det enda svavel som förekommer i tillverkningsprocessen är det som följer med druvorna från vingården. Josip betonar hela tiden hur hans mål är att kunna förmedla essensen av Žilavka och Blatina i sitt vin. Hans mission är att visa att människa och vinranka kan samexistera. De representerar den obrytbara länken mellan de hercegovinska karstområdena och människorna som överlevt där i århundranden trots alla utmaningar. Och månen bortom horisonten kastar ett blåaktigt sken som lyser upp raderna med vinrankor på Josips vingård. I all evighet.
Originaltext Tomislav Ivanović
Översättning Paola Allegrini