Utsikten från vägen sträcker sig över de oändliga vinfälten som breder ut sig ända ner till det böljande Adriatiska havets kust. Man kan föreställa sig hur mycket kunskap och målmedvetenhet som krävs för att odla dessa vinfält under den heta dalmatiska sommaren i stekande sol. Det är också just värmen och solen som bidrar till autenticiteten hos vinerna från odlingsläget Dingač på halvön Pelješac i Dalmatien, Kroatien.
Igor Skaramuča och Ivana Anđelić, ättlingar till vingårdens grundare, står på den steniga stigen som slingrar sig genom vingården. Ivanas make Branimir Anđelić är också involverad i affärverksamheten på Skaramuča vingård, som med sina 20 hektar ståtar med att vara den största vingården i Dingač.
De känner ett stort ansvar inför att inte avvika från den väg som stakats ut av Ivo Skaramuča, den före detta hamnkaptenen med en vision att göra Dingač berömt och internationellt känt. De äldsta vinstockarna här är mer än 100 år gamla och bär fortfarande frukt, även om de som Ivo Skaramuča planterade på 1990-talet nu är i optimalt skick. Redan från början, när han 1992 fick tillstånd från staten för att starta ett privat företag inom vinframställning och druvodling, ville Ivo att det skulle vara ett familjeföretag. Han ville att hela familjen tillsammans skulle bidra till att nå det slutliga målet att göra viner från Dingač tillgängliga för alla, så att de kunde få uppleva det dalmatiska landskapet, solskenet och den vita stenen från de lokala vinodlingarna i ett glas vin.
Ivo Skaramučas farmor tillhörde den tredje generationen i familjen som ägde vinodlingarna i Dingač, och han brukade ofta ge henne som exempel för att visa hur viktig platsen var i deras liv. På den tiden tog det två timmar att komma till vinodlingarna från byn, och hans farmor hade ofta sällskap av åsnor, som var det vanligaste transportmedlet. Livet gick i långsammare takt då. Det är nästan omöjligt för nutidens människor att förstå i vilken utsträckning våra förfäder offrade sin energi för att uppnå ett visst resultat. Det är exakt denna energi och hängivenhet som Igor Skaramuča och hans syster Ivana uppvisar i dag.
Historien om familjen Skaramučas vinframställning är också historien om Dingač, ett premiumvin på druvan Plavac Mali som växer på Pelješachalvön, välkänt bland vinälskare, och som i det forna Jugoslavien omfattades av lagen om skydd av geografiska beteckningar.
Vid ett tillfälle frågade en journalist från jugoslaviska medier Ivo Skaramuča om han drack Dingač varje dag. Han svarade att ”fluga och finkostym endast bärs vid konserter i Zagreb eller på bröllop”, med andra ord: bara vid speciella tillfällen. Dingač dracks heller aldrig hos familjen Skaramuča om det inte fanns en särskild anledning att fira, vid religiösa högtider eller när högaktade goda vänner kom på besök.
Vinden som blåser på de branta sluttningarna ända ner till det vilda havet skänker en fräschör till Plavac Mali-druvan. Denna druvsort har blivit en välkänd symbol för hela Dalmatien och Skaramuča vingård har lycktas höja respekten för denna druva till högsta nivån. På Skaramuča vingård vet man mycket väl vilken stor utmaning Plavac Mali kan vara både i vingården och i vinkällaren. Men man har med stor framgång lyckats tygla dess ostyriga natur och tämja dess kraft. För att kunna presentera de dalmatiska vinerna på bästa sätt, har man i sin portfolio även inkluderat Pošip-druvan från vingårdar på Korčula, ön där Marco Polo föddes.
På Skaramuča vingård ser man alltid fram emot skörden med stor otålighet och spänning, eftersom man då ser resultatet av det gångna årets hårda arbete. Igor Skaramuča minns att han även som skolpojke brukade vara borta från skolan i 15-20 dagar för att delta i aktiviteterna som följde efter skörden på Dingač. Det gemensamma arbetet tillsammans med alla familjemedlemmar gav en känsla av samhörighet och harmoni i familjen Skaramuča från tidig barndom. Utan detta kunde en familjevingård i Dalmatien knappast överleva.
Originaltext Tomislav Ivanović
Översättning Paola Allegrini